I österled

I österled vi fara...

Det är nu inte långt intill Dagen N, den första bokstaven i det inhemska språkets benämning av det grannland till vilket vi faktiskt ska resa. Med svallande humörsvågor, bubblande maggrop och svullna tinningar har jag lyckats slarva bort timmarna av mitt sista dygn i norden. Min enda tröst är att det jag inte hunnit nu redan är kört, så jag behöver inte stressa upp mig.

I gryningarnas rike, intill svarta drakens flod, sätter vi då kompassnålen och snart även våra illa tillpassade vinterkängor. Att imorgon få återse mina resekamrater är en stor lättnad. Det är alltid bättre att komma på villovägar tillsammans, ty det finns alltid någon av oss som har högst röst och sämst idéer. Men tillsammans kan vi komma längre (även komma längre bort från dit vi ska)!

Vi ses på andra sidan internet!